När man hör sitt namn reagerar man, i alla fall nästan alltid. Vissa hör sitt namn ofta och till slut kanske man inte ens tänker att det nog måste vara mig de ropar på. För mig är det inte riktigt så. Om jag hör någon ropa mitt namn så vet jag med nästintill 100 procents säkerhet att det är mig personen menar. En trygghet skulle man kunna säga. Eller inte. När jag var mindre ville jag byta namn. Jag sa till mamma att det var elakt av henne att ge mig ett namn som fick folk att börja skratta och som många uttalade fel. Nu har jag ändrat min åsikt.
En liten parantes i rymden.
xxx, Lily
No comments:
Post a Comment